Enemy at the gates är en amerikansk film baserad på boken Enemy at the Gates The Battle for Stalingrad och utspelar sig under slaget om Stalingrad, en strid som var avgörande i att vända den tyska krigslyckan.
Filmens huvudkaraktär är soldaten Vasily Zaytsev, spelad av Jude Law, som börjar filmen som en okänd soldat som blir inkastad i det långdragna slaget om Stalingrad som utspelade sig mellan 1942 – 1943.
Under filmens gång så introduceras vi för resten av filmens huvudkaraktärer som består av kommissaren Danilov (Joseph Fiennes), deras gemensamma kärleksintresse, soldaten Tania Chernova (Rachel Weisz) samt den tyska majoren Erwin König (Ed Harris).
Tidigt in i filmen räddar Vasily Zaytsev livet på kommissare Danilov efter en misslyckad offensiv av den röda armen där Danilov upptäcker Vasilys imponerande skicklighet med ett gevär. Detta är början på en vänskap som också leder till att Vasilys förmåga att sätta skräck i den tyska armen används i propaganda syften för att gynna båda Danilov och ge den knäckta röda armen något att samla sig runt, en hjälte.
Då tyskarna börjar känna av förlusterna inkallas major Erwin, själv en erkänd krypskytt, för att eliminera Vasily. Deras stider leder till dem mest nagelbitande delarna av filmen där deras erfarenhet och skicklighet sätts på prov.
Genom filmen lär vi också känna Tania som förälskar sig i Vasily vilket leder till svartsjuka hos Danilov som delar Vasilys kärlek till henne. Denna obesvarade kärlek kulminerar i en scen mot slutet där Danilov friviligt kliver ut ur det skydd dem är i och blir skjuten i huvudet av Erwin och därmed avslöjar majorens position för Vasily.
Vasily går segrande ur striden efter detta och filmen avslutas två månader senare när Tania återförenas med Vasily på ett fältsjukhus.
Verklighet och fiktion
Filmen gör i stort ett bra jobb med att spegla krigets verklighet i all dess råhet. I en tidig scen så skeppas Vaseli Vaseje över floden Volga under konstant eldgivning av tyska stridsflygplan och visar tydligt desperationen och rädslan soldaterna kände.
Filmen återspeglar den totalförstörda staden som den utspelar sig i väldigt realistiskt och ger en bra bild om hur det verkligen såg ut där striden utspelade sig.
Uniformerna och kläderna är även korrekta och vi ser inga moderna fritidsbyxor någonstans i filmen.
Där filmen faller har vi dels dialekterna som blandas friskt. Förvänta dig alltså inte tidsenliga ryska och tyska dialekter hela tiden även om det förekommer.
Filmen tar också historiska friheter kring hur händelser utspelade sig.
Vill man ha ett mer realistiskt porträtt av det som utspelade sig bör man istället läsa boken filmen är baserad på.
Slutord
Filmen enemy at the gates gör ett bra jobb med att lyfta fram en viktig men relativt okänd del av andra världskriget. Vill du ha en välproducerad krigsfilm med ett annorlunda fokus är Enemy at the gates en film för dig.
