Det är ingen nyhet att ubåtar är en fantastisk uppfinning för krigföring till havs. Förmågan att dölja sig, passera obemärkt och ställa till med stor skada är nästintill oöverträffad. Från början byggdes undervattensbåtar främst i syfte att se om det överhuvudtaget var möjligt. Konstruktionerna var ytterst enkla och historiens första ubåt bestod av en skinntäckt och oljeimpregnerad roddbåt som testades i Themsen 1620.
Sedan dess har en hel del hänt och numera är ubåten havets mest skräckinjagande vapen och en krigskraft man inte underskattar i första taget. Det allra första riktigt framgångsrika ubåtsangreppet skedde med ubåten Hunley under det amerikanska inbördeskriget. Den handvevade ubåten var utrustad med en stångtorped som effektivt sänkte en nordstatsfregatt. Tyvärr förolyckades ubåten själv i explosionen men från och med nu hade undervattensbåten som effektivt stridsmedel för alltid seglat in i krigshistorien.
Ubåtsutvecklingen hade tagit ordentlig fart när de båda världskrigen inträffade. Alla stora nationer att räkna med hade skaffat sig betydande ubåtsflottor. Tyskland låg dock i framkant och deras ubåtar var mer avancerade och de lyckades tillfoga rejäla förluster under första världskriget och vid dess slut hade de sänkt tusentals skepp. Själva hade de bara förlorat något hundratal ubåtar. Under andra världskriget hade man dock hunnit lära sig att den tyska ubåtsflottan var en kraft att räkna med. Med hjälp av utvecklad teknik kunde man lokalisera dem med ultraljud och slå ut dem med sjunkbomber. Vid andra världskrigets slut hade Tyskland betydande ubåtsförluster som följd.
Under det kalla kriget trappades hoten upp inte minst när det gällde ubåtar. Både USA och Sovjetunionen hade atomvapen och på 1950-talet föddes de kärnvapenbestyckade ubåtarna. Dessa kunde med en knapptryckning utplåna hela världen. Utvecklingen hade dessutom gått framåt på en hel del områden som dels gjorde det lättare att undgå upptäckt men som också gjorde ubåtarna betydligt snabbare. Under de följande årtiondena blev dessa atomubåtar större och större med plats för fler och fler kärnvapenrobotar. De kunde dessutom befinna sig under vatten under allt längre perioder. Vid kalla krigets slut var dock atomubåtarnas tid tack och lov förbi.
